www.omkonst.com:
Röster som ger näring
Jenny Granlund, SAK - Sveriges Allmänna Konstförening, 25/11 2004 – 16/1 2005,
Thomas Henriksson, Galleri öst, Konstakademien 13/11 – 12/12 2004
Text: Susanna Slöör

Thomas Henriksson och Jenny Granlund är två självständiga röster med olika temperament. Båda utstrålar självförtroende och en tro på bilden som känns vitaliserande.

skriv ut denna text
"Nemobil" 250x220 cm, 2004 © Thomas Henriksson "Tydliga Tvivel " Blyerts på papper, 152 x 303 cm, 2004 © Jenny Granlund

Samtalade med Thomas Henriksson (f. 1964), till vardags bosatt i Berlin, som upplever ett starkt växande intresse till måleriets förmån på den internationella scenen. Nya förmågor har gjort entré, namn som kanske hunnit bli för stora för den svenska scenen, som exempelvis tyskarna Neo Rauch (f.1960) och Daniel Richter (f.1962). Det känns uppmuntrande efter ett tiotal år då man levt i närmast total medieskugga vad gäller presentationer av samtida internationellt måleri i Sverige. Det känns också uppfriskande att se Thomas Henrikssons egen utställning på Galleri öst, som andas en obändig tro på måleriets möjligheter. I hans "Världsrymdmaskiner" återkommer maskinkonstellationerna som tidigt kom att intressera honom. Maskindelar och fabriksinredning bildar märkliga sammanhang. Resultaten verkar egentligen ha mer att göra med ett konstruktivt inriktat måleri än med en vilja till figuration och berättelse. Det finns en närmast ljudbildande kraft i målningarna, som lockas fram av den bitvis råa färghanteringen - en lekfull hyllning till maskinåldern sedd i backspegeln.

Jenny Granlunds (f. 1972) gigantiska teckningar delar vissa drag med Thomas Henriksson. Hennes nästintill besatta intresse för att foga samman mönster och telefonklotterliknande bildslingor påminner om Henrikssons fantasibyggande iver. Både väljer byggstenar som kan förefalla opersonliga och lite kyliga, men intensiteten hos dem blottlägger och skapar tilltalet samt det möjliga mötet med betraktaren. Det konstruerande draget finns även hos Granlund. En märklig brytning uppstår mellan vågorna, tårtpappsblommorna och andra välbekant förströdda former som kan dyka upp i marginalen på anteckningsblocket och den uppmärksamma respekt som konstnären visar dem. Samtidigt lyckas hon trötta ut sina till synes noggrant valda delmotiv genom upprepning, retuschering, omtagning, utmattning och ett närmast irriterat gestikulerande med kritor och blyerts. Verken avslöjar en lysten men envist allvarlig tecknare. "Den som är lycklig behöver inte vara glad", som utställningstiteln lyder.

Stockholm 2004-11-27 © Susanna Slöör

Konstakademien | SAK - Sveriges Allmänna Konstförening | Startsidan för Omkonst