 |
| I det avlägsna © Dan Wirén |
Kanske att skärningspunkten för den sanna upplevelsen ligger mellan de olika sinnesintrycken – sammanflätad av dem. Vi prövar verkligheten först genom synen, sedan hörseln, därefter känseln, lukten och smaken. Åtminstone inbillar jag mig att urfädernas kunskaper om världen inhämtades, bekräftades och blev sann genom sinnenas samarbete. Processen att smälta och omvandla de olika intrycken till något brukbart gör oss till fungerande varelser, men kanske inte till människor. Som människa måste man i någon mån bli medveten om förloppet. Det kan ske när man stänger av strömmen av vissa sinnesintryck, för att istället uppleva dem översatta genom ett annat sinne. Det har sedan länge varit konstens uppgift, i dess olika former. I avsaknad av synintryck hjälper musiken oss att se. I avsaknad av klingande toner lär bilden oss att lyssna. Poesin lär oss att leva – som människor.
 |
| Ner mot sjön © Dan Wirén |
Dan Wiréns måleri får mig att se till "andra sidan av tystnaden" och förnimma musiken som lockar seendet bortom blindheten. Grenverket som piskat honom på väg till gömstället, fortsätter att rispa och knaka sedan landskapet och gestalterna tagits hem till ateljén. Samtidigt som höstens lek med andra årstider blir möjlig först där. Hans färger är urtvättade eller snarare framtvättade ur duken. I oljemåleriet låter sig pigmenten friläggas genom att förtunnas. De glimmar hesare men med sällsam lyskraft mot den underliggande dukens vithet. Wiréns val av färgackord hamnar ofta i den mer nedbrutna färgskalan av det varmt brunbrända och det kyligare gråsprängda. Paletten doftar av jord och soligt genomstrålat lövverk. De myllrande gestalterna är grafiskt förenklade men personliga, i så motto att det aldrig finns två som är identiska – likt löven.
Stockholm 2005-09-13 © Susanna Slöör
Konstakademien | Omkonsts startsida
|
