Den tecknade kvinnans blick är mild men uppfordrande. En nyfiket barnslig storögdhet blandas med den vuxnas misstrogna granskande. Mitt stirrande besvaras med en ögonkyss. Smack! Där satt den. Så blev jag som tillfällig betraktare förförd och nedknuffad från min piedestal.
     Ungefär så gestaltade sig mitt första möte med Ragnar Perssons tecknade figurer på Konstfacks vårutställning 2007. Sedan dess har karaktärerna kommit att bli som kära familjemedlemmar, som kusiner, mostrar och fastrar i ett ständigt växande släktträd.

På Galleri Jonas Kleerup har Persson fyllt hela lokalen från entrén till de inre rummen med dessa märkliga figurationer. Monster, varulvar, fåglar och kaniner blandas med hårdrocksstjärnor, kors och ormar.
     Och överallt dessa kvinnor, dessa starka självständiga individer som jämbördigt möter betraktarens blick. Visst bjuds det även en och annan retro-pinuppa, men det är skildringarna av de autonoma kvinnorna som starkast griper tag. När jag ser kvinnan som varsamt håller om det gigantiska manshuvudet kan jag inte låta bli att associera till Lena Cronqvists självporträtt med maken Göran Tunström som en liten docka i famnen. Tekniken är väsenskild men skildringen av kärleken som fysiskt omslutande är densamma.

Ragnar Person väljer att låta bilderna myllra och inbördes krocka på väggarna. Kontrasterna får beskriva varandra, hårt ställs mot mjukt och dödsmystik mot kärleksfull ömsinthet. Naivismens förlösande verkan kombineras med en raffinerad konstnärlig teknik och de skissartade utfallen varvas med minutiöst utförda blyertsteckningar. Mjuka övertoningar varieras med isättningar av tusch eller akrylfärg och den återkommande heavy-metal-estetiken avväpnas med en dräpande humor.
     Redan nu, på Ragnar Perssons första separatutställning i Stockholm, kan man tydligt urskilja en inmutad personlig sfär, fylld av en fräck attityd och en smittande berättarlust.

Stockholm 2008-06-11 © Leif Mattsson

Blyerts, tusch och akrylfärg © Ragnar Persson

Installationsvy © Ragnar Persson

Blyerts, tusch och akrylfärg © Ragnar Persson