Hur många gånger har man inte passerat längs huvudvägen, ett nytt sår i landskapet. En omdragning av vägen, schaktade vallar som ogräset hungrigt kastat sig över. Den motorsågsräta väggen av granar, stolta stammar nu skört blottade. Gråväder, fuktigt. Ett stråk av obehag eller lätt uppgivenhet drar längs ryggraden.
Vardag, upphöjd och förvandlad genom blotta uppmärksamheten, är kärnan i Christian Simonsons bildvärld. Här sublimeras den genom målarens öga och motstridiga känslor väcks visavi den triviala upplevelsen.
      Simonson vandrar och väljer ur uppväxtens förortslandskap, granskar såren i omgivningen framkallade av förvandlingsiver och spåren som redan är på väg att fyllas igen. Kameran finns till hands och väljer de utsikter som vanligen inte är ögats första val.

Minne och förlagor knyts samman med andra målares förhöjda vardagar. Simonson blir i ”Vallen #1” en Corot eller Hill för sin tid. I andra målningar drar han sig tillbaka och ger abstraktionen en mer bärande roll; där får ljuset tala. I ”Heden” med den novembergröna fotbollsplanen tar tecknen över, med den vita oslutna rektangeln markerande målet.
      Målningarna frammanar det inre erfarenhetsbygget, jaget eller den närmast omedvetna identiteten. Min form som den framlevts av ljus, väderlek, temperatur och dofter inympade under alla dessa vardagar. Man påminns om det liv man sakta lärt sig att stå ut med – och älska.

Stockholm 2008-03-05 © Susanna Slöör

"Heden" © Christian Simonson

"Vallen #1" © Christian Simonson