Målningen ”Utflykt i det gröna” skulle kunna tjäna som Gerhard Nordströms programförklaring. Avskärmad av en tunn träram avnjuter en familj sin picknick i godan ro. Omedelbart utanför ramen, fast i samma natur, återges en hög hastigt utslängda lik.
    Arrangemanget med picknicken påminner om Édouard Manets lika förbryllande som berömda 1800-talsmålning ”Frukost i det gröna”. I Gerhard Nordströms tappning har picknickidyllen befläckats med rå brutalism. Symbolismen är solklar; vi ser vad vi vill se, ondskan är aldrig långt borta.

Högar med lik har förvisso producerats på många håll, i Bosnien, Afghanistan, Irak... Först med årtalet, 1972, förbinds hans bild med brinnande Vietnamkrig. Samma brutalt angripna landskapsidyll återkommer i bilden av träden med sina hängande köttstycken, i bilden av det äckliga röda kletet på det festdukade bordet med den vita duken.
    Nordströms antikrigsaccenter utgör de här bildernas centrum på ett lika naturligt sätt som den fågeljagande katten utgör centrum i Bruno Liljefors hav av vildvuxen nationalromantik – om än med ett kollosalt mycket mer brutalt anslag, kollisionen mellan behag och obehag gör Nordströms bilder överrumplande.

Allmängiltigheten, Gerhard Nordströms ovilja att på ett uppenbart sätt koppla sina motiv till en konkret tid eller händelse, skänker en befriande aktualitet åt Malmö Konsthalls stora retrospektiv med konstnären. Nordströms bilder undslipper därmed det slag av ofarliggörande nostalgiskimmer som drabbat mycket annan politisk 70-talskonst.

Den andra, på ytan avpolitiserade, sidan av Nordström hör framför allt hemma i hans mer sentida måleri. I en serie bilder från i år, betitlade efter årets månader, framträder i ensamt majestät några mustigt kraftfulla trädstammar, stubbar och spegelblankt vatten.
     Hur orättvist det än kan synas vara så flackar blicken till en början omedvetet runt efter det blodbesudlade, efter den makabra detaljen även här. Det är som om Nordströms 70-talsgrepp förföljer honom alltjämt, hur utsökt uttrycksfulla hans mer sentida naturstycken än är.

I ”Porten till Hades” (med sin symptomatiskt flytande datering 1975-97) verkar de båda världarna ha ingått ett nytt slags förhållande. Målningen avbildar en stängd dörr, besudlad endast genom bildens titel (Hades, antikens dödsrike). De båda världarna är fortsatt närvarande – en del synlig, en del osynlig.

Malmö 2012-01-04 © Martin Hägg