Punkter är en trasselsudd av idel symmetri. På avstånd ser det ut som ett oformligt moln av pvc-slang, men går man fram och tittar på dess delar framträder den nogsamma geometriska principen enligt vilken slangbitarna fogats samman. Långsamt har en enkel form fått utvecklas till något komplext, som liknar ett stycke natur.

Kontrollen i Helén Svenssons arbeten är uppenbar, men lika viktigt är det okontrollerbara. I mellan Linje och mellan Rum orsakar hennes hand av sig själv små förskjutningar som hon försöker parera. Därigenom orsakas en vågrörelse över raderna med nogsamt plitade pilar. Intrycket blir inte statiskt, utan påminner om en dans, där de förutbestämda stegen paradoxalt nog är förutsättningen för den känsla av lätthet och frihet den förmedlar.
     Helén Svenssons konst handlar med andra ord inte om avbildande eller subjektivt gestaltande i gängse mening. Istället sätter hon upp regler som hon inte bara följer, utan överlåter sig till. Utfallet går inte helt att styra utan börjar leva sitt eget liv. Känslan av natur åstadkoms alltså av att ett verk får växa fram likt en växt. Jag kommer också att tänka på spel och spelkonstruktion. Ett antal spelregler sätts upp och den färdiga bilden blir sedan ett utfall av hur reglerna följts.

"Fragmentering", olja på duk, 90x90 cm, 2015 © Helén Svensson	") i vänsterkant", olja på duk, 90x90 cm, 2006 © Helén Svensson

Ett slående drag i utställningen är dess helhetsverkan. Svenssons konstnärskap är reducerat i sitt uttryck, men konsekvent och sammanhållet. Hur de olika verken tycks födas ur varandra, kan man tydligt se i den svit på femton målningar som är tillkomna under en knapp tioårsperid, från 2006 till 2015. Trots den långa tillkomsttiden ser de ut att vara gjorda i ett svep. De är alla i samma kvadratiska format och svartvita gråskala. Formspråk och manér varieras, men förblir ändå i grunden samma.
     På utställningen hänger de tätt, nästan kant i kant längs ena långväggen och en bit av en kortvägg. Målningarna är tillkomna i serier, men hänger uppbrutna om vartannat, samtidigt som de hålls samman enligt en geometrisk ordning. Med fördel läser man ihop dem till ett enda verk. Det gäller också utställningen i sin helhet.

Stockholm 2015-04-07 © Bengt Jahnsson-Wennberg