www.omkonst.com:
Poetens sympati för det avbildade
Hans Viksten, "Drömgångaren", Konstakademien, Galleri Öst, Stockholm, 22/9 – 9/10 2016
Text: Bengt Jahnsson-Wennberg

skriv ut denna text
"Bud Powell", 1969-70 © Hans Viksten "Kobben" © Hans Viksten

Viksten spelade flera instrument, bland annat munspel. Enligt honom själv påminde hans arbetssätt om jazzmusikerns som i ett solo ger järnet. Närvaro i nuet och dess möjligheter är överordnat allt annat. Så var det i de skenbart enkla och omedelbara teknikerna som Viksten trivdes som allra bäst. I hans tuschteckningar dras linjen exakt och djärvt utan korrigeringar. Viksten jämförde sin praktik även med en boxares tajming. Både i ringen och i den undflyende akvarellen måste möjligheterna nitas när de dyker upp.

"Desy och Hans i djurhamn"
© Hans Viksten

"Bird on 52nd Street, 1986"
© Hans Viksten

I Desy och Hans i djurhamn har konstnären blivit till en tjur och hans fru till en häst. De sitter nedsänkta i varsin grön fläck som blivit till trädkronor tack vare hur pigmenten klumpat ihop sig. Processen har konstnären bara kunnat styra till hälften. Tidigare försök har efterlämnat en grågrön skugga, som fint öppnar upp bakgrunden.

Det var ett tag sedan man såg verk av Hans Viksten. Annorlunda var det på sjuttio- och åttiotalen. Med sin färgstarka personlighet dök han upp lite varstans, inte bara på kultursidor utan också i tv och kvällspress. Trettio år senare har kraften i hans bästa bilder snarare ökat än minskat. Överraskningsmomentet är större nu när han från en annan tid klipper till med sin varmhjärtade ömhet. Och allvar.

"Drömgångaren", 1971 © Hans Viksten

Vikstens bilder har alla ett ärende. Många uttrycker glädjen och tacksamheten till livspartnern Desy. Men framför allt är existensen som sådan huvudmotivet. Gång på gång återkommer han till en intensiv förundran över att finnas till.
     I Drömgångaren klyver en man med sin båt vattenspegeln i en norrländsk insjö eller älv. På land har en jätte slagit följe och vandrar med stora kliv från grantopp till grantopp. I en annan bild får ett negativt tillstånd formen av ett sagoaktigt väsen som är både djur och människa. Konstnären står och stampar som en symaskin inuti en elefantform utan att komma någon vart, förklarar Viktsten i en kommenterande dikt.

"Magisk uggla", 1972-73 © Hans Viksten

Hans Viksten var också verksam som författare med både prosa och poesi. Smakprov finns i minnesboken Drömgångaren som ges ut i samband med utställningen. I bokens huvudtext ger redaktören Jonas Sima ett inkännande vänporträtt. Precis som i Vikstens egen konst så är textens stora underhållningsvärde en naturlig följd av respekten och sympatin inför det avbildade.

Stockholm 2016-09-28 © Bengt Jahnsson-Wennberg


 


 

 

 


"Min safaristol", 1987 © Hans Viksten


"Elefantform", 1987 © Hans Viksten


"Vikstenen", 1984 © Hans Viksten


"Haren II", 1987 © Hans Viksten


Konstakademien, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com