www.omkonst.com:
Människans dröm om det fullkomliga
Rosa Barba, "Elements of Conduct" - Malmö Konsthall, 18/2 – 14/5 2017
Text: Martin Hägg

skriv ut denna text
Blind Volumes, 2016 © Rosa Barba. Foto: Helene Toresdotter (vä), Mizuki Tachibana (hö)

Det som först drar till sig min uppmärksamhet är några enorma videoprojektioner med milsvida, öppna och obebodda, landskap i vilket människan gjort totalitärt oblyga nedslag i form av jättelika dammar, kraftstationer, strålkastare. Estetiken är tätt förbunden, tycker jag mig se, med komprometterande drag av tyranni, diktatur, maktfullkomlighet. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, med idén om människans inordnande i drömmar om det fullkomliga.

Men Rosa Barbas Elements of Conduct visar sig vilja säga något mer och annorlunda. Hela utställningshallen (som denna gång öppnats upp maximalt) skriker visserligen ut en storvulenhet (där inte minst den jättelika stålkonstruktionen Blind Volymes, accentuerar lokalens stora rymd), men också annat. Demonstrativt tydligt exponerar konstnären tunga, bastanta och analoga filmprojektorer med högt surrande fläktar och väl exponerade filmremsor. Du behöver inte vara insnöad tekniknörd för att fascineras av detta – bara lite extra intresserad av filmen som teknik och projektionsyta.
     Filmnostalgin tar särskilda piruetter med Stating the Real Sublime – filmkameran som ingenting annat projicerar än sitt eget ljus och med Western Round Table där två filmkameror narcissistiskt filmar sig själva.

From Source To Poem, 2016 © Rosa Barba. Foto: Helene Toresdotter

Tekniknostalgi är ett samtidstecken om något – oavsett om det sedan gäller filmkameror, bilar eller brödrostar. Men var är människan själv? Det tar ett tag innan jag hittar henne i detta panorama av maskiner, tyngd och teknik. Symptomatiskt nog dyker hon upp i form av en demonstration i ett försök att reclaima vad som tagits ifrån henne, i en latinamerikansk storstad (videon Disseminate and Hold), som en motreaktion eller fond, mot vilket industrialiseringens byggnationsspiral avtecknar sig.
    Speakerröstens ”…and we don´t know what´s going on” synes sammanfatta mycket av kärnan i det som Rosa Barbara vill säga, något om människans borttappande i en ovanifrånkommande orkestrering av idel mekaniska framtidsdrömmar. Textremsorna till videoprojektionerna ger mer kött på benen, naturens roll avslöjas som en avstjälpningsplats, ödelandskapet används för människans slaggprodukter likt dammet som sopas under mattan. Inte konstigt att bygget blir stort, inte konstigt att det skickas ut i det avlägsna.

Som omedelbar suggestiv uppenbarelse har jag sällan tidigare sett något liknande på Malmö Konsthall. Möjligen med undantag av Olafur Eliassons stora ljusexperiment här för några år sedan, även om det är vanskligt att dra slutsatser om nye konsthallschefen Mats Stjernstedts utställningspremisser.
     Jag ställer mig mer frågande till konceptet; den samhällskritiska udden träffar där den ska (om jag inte övertolkar den) men slår knappast in annat än redan öppna dörrar. Människans litenhet i ett miljöförstörande sammanhang, visst går det fram, men på gott och ont är det formen, inget annat, som är det bestående med Elements of Conduct.

Malmö 2017-03-29 © Martin Hägg


 


 

 

 


Coupez Ici, 2012
© Rosa Barba. Foto: Helene Toresdotter


Disseminate and Hold, 2016 © Rosa Barba


Blind Volumes, 2016
© Rosa Barba. Foto: Mizuki Tachibana


Malmö Konsthall | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com