www.omkonst.com:
Här är mitt liv
Marcus Jonsson, Den buckliga konsten - Galleri Konstepidemin, Göteborg, 10/3 – 8/4 2018
Text: Olle Niklasson

skriv ut denna text
Traktor och Stig Larsson © Marcus Jonsson Bonde © Marcus Jonsson

Utställningen på Galleri Konstepidemin heter Den buckliga konsten men kunde också haft titeln ”Här är mitt liv”. Marcus Jonsson är uppvuxen i Göteborgsförorten Bergsjön och hade som barn två drömmar: fotbollsproffs, vilket han säkert delade med många jämnåriga, och bonde, något han förmodligen var helt ensam om. Båda löper som en röd tråd genom utställningen vars motiv utspelar sig på bonnvischan och i en obestämd nära dåtid.

I galleriets största rum finns en samling objekt som inte bara är centralt placerade utan också centrala för utställningen: en plywoodkonstruktion med en mönsterstickad matchtröja i 80-talsfärger med en ladugård på framsidan; en bemålad motorhuv, Kvadrantgatan 64 (i Bergsjön) – en av flera med verksbeskrivningen ”olja på motorhuv”; Stig Larsson (efter SVT-fotografen Sven-Åke Viséns bild) målat på själva plywoodkonstruktionen, och utställningens två särklassigt tyngsta objekt, bronsskulpturerna Bonde och Traktor. Bonden är detaljerat utförd med högaffel i vänster hand och korrekt klädkod: gummistövlar, Arla-piké och bältesspänne med John Deere-logotyp, medan traktorn, som mer är en representation av en traktor än en naturtrogen avbildning, ser ut att först vara grovt skuren i frigolit.

Den buckliga konsten © Marcus Jonsson

I de tre rummen blandas videoverk med akvareller, teckningar, skulptur, foto, blyinfattat glas, bilstolar och oljemåleri på duk, plywood, parkett och bilplåt. Är det någonting som saknas i detta ohämmade myller så är det ängsliga sidoblickar. En känslig själ hade förmodligen sett utställningen som provocerande konstlös, men Marcus Jonssons skildringar av livet runt bensinmacken och fotbollsplanen känns varken kalkylerade eller kaxmacho utan framkallar mest av allt ett milt vemod.
     Det enda som sticker av är Pressad: elva plankbitar sammanpressade av två tvingar som bildar råmaterialet till en överkropp, och anledningen är att utställningen där och bara där är på väg att sätta ned en fot i något konceptuellt.

Självporträtten är flera men utställningen har också en hel del idolporträtt. Utöver Stig Larsson och brottningsmatchen mellan Marcus Jonsson och Kristian Anttila i videon Rock ’n roll Babbe, ser vi också Amanda Werne från gruppen Slowgold (Långsamt guld), Mr T (A-Team), Muhammed Ali, Dolph Lundgren och hans bil och gröna Guccisockar, Sofia Matsson VM-silver 2014, och helt själsbesläktad: Eddie Meduza porträtterad som tre Wunderbaum-granar med titeln Errol Leonard Nordstedt. Men porträttet som stannar kvar längst, och det som raderar ut varje möjlig invändning om att Marcus Jonsson skulle överexploatera lantliga klichéer, är Lennart: en enkel bild av en man med en kalv i famnen som känns helt skyddslöst uppriktig.

Göteborg 2018-03-21 © Olle Niklasson


 


 

 

 


Errol Lennart Nordstedt © Marcus Jonsson


Pressad © Marcus Jonsson


Lennart © Marcus Jonsson

 

Foto: Olle Niklasson

 


Konstepidemin, Göteborg | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com