Ibland krävs det ett egenpåhittat ord för att beskriva något. Christina Skårud har gett sin utställning på Galleri Thomassen titeln Scenesarios. Det mer vedertagna ordet scenario är enligt uppslagsboken en organiserad följd av tänkta händelser för att belysa en framtida situation. Bättre än så går det inte att sammanfatta Skåruds utställning Scenesarios: en scen skapad av Skårud för olika framtida händelser. Allt utspelas i den slutna kammarens rum. Även de olika stadsmiljöerna är skildrade som slutna rum. Någon utblick mot en blå himmel eller avlägsen horisont existerar inte i Skåruds målningar. Varje målning tycks vara del av ett drama, fördolt i nuet, men annalkande i en nära framtid.
     Målningen Queen in Disguise avbildar en kvinna balanserande på en uppochnedvänd kon mot en röd ridå. Hon är klädd i något, som liknar en burka av rosa plisserat sidentyg. Över axlarna är en magnifik kappa av mönstrad röd brokad draperad. Hållningen är en drottnings och trots att maskeringen döljer henne är det uppenbart att hon äger både styrka och mod. Men det är en balansakt. Risken att falla är påtaglig.

Queen in Disguise © Christina Skårud	Herrklubben © Christina Skårud

Christina Skårud bygger ut sitt scenrum i utställningsrummet med olika tredimensionella objekt. Spegelskåp som återkastar målningarna på andra sidan rummet. Svartmålade piedestaler med figurer och titlar som Lilit och Leda. Allt är en medveten scenografi som förstärker helheten. Målningen Bakgatan skildrar en stadsgata befolkad av en enda gestalt. En svartklädd man blickar mot en dörröppning i fasaden belyst av starkt rött ljus. En enda färgglimt i den mörka kvällen. Det är lätt att se kopplingar till det metafysiska måleriet på tidiga nittonhundratalet, som exempelvis Giorgio de Chiricos målning Mystery and Melancholy of a Street från 1914.
     Men mitt i det psykologiskt ödesmättade och förtätade i Skåruds bildvärld finns också någon slags mörk humor. De frackklädda manliga skyltdockorna i målningen Herrklubben gestaltar en tragikomisk och overklig patriarkal värld, där ytan är allt. Skårud är en skicklig berättare och allt är genomfört med stor behärskning av de redskap hon har till sitt förfogande. Det gäller även valet av utställningsrum; det fönsterlösa nedre rummet hos Thomassen har hon tagit till sitt.

Relax © Bea Marklund

I galleriets övre rum möts vi av Bea Marklunds målningar med utställningstiteln Relax. Alla målningarna har samma storlek och teknik. Samlingsutställningen Dear Bedfellows, Dear painting, där Marklund deltog 2014, recenserades då i Omkonst och Leif Mattsson skrev att det skulle vara intressant att se hennes verk i en mer klassisk presentation i den vita kuben. Kanske är det en tillfällighet att de verk hon presenterar här tycks vara just det, en kommentar till den vita kuben. De verkar i samklang med de något labyrintiska rummen i galleriets markplan. Skårud och Marklund är två utställare som inte kunde vara mer olika, men kanske just därför berikar de varandra.

Göteborg 2018-02-13 © Berit Jonsvik (text och foto)