www.omkonst.se:
MYSTERIET I LIMBO
Magnus Alexandersson, Den vaga ordningen – Susanne Pettersson Gallery, Stockholm, 10/11–16/12 2023
Text: Leif Mattsson
skriv ut denna text
Källa, opd, 180x135 cm © Magnus Alexandersson
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Plats, opd, 70x70 cm © Magnus Alexandersson
(Klicka på bilden för hög upplösning)

I sökandet efter färgernas mer transcendenta egenskaper har Magnus Alexandersson, åtminstone för tillfället, lämnat de figurativa associationsbanorna. Visst går det fortfarande att med ett ambitiöst uppsåt läsa in landskap i gryningsljus eller vattenytors återspeglade ljus. Och kanske kan tankarna också löpa till postimpressionisternas lek med additiv färgblandning, till deras önskan att låta färgen frigöras från dess förmenta bundenhet som materia.
       Men Magnus Alexandersson låter ändå de olika spektrala kulörerna behålla sin textur, sin kropp och sin materialitet. Med tunna, parallella, vertikalstreck bygger han gradvis upp rutmönster som tydligt behåller handens personliga signatur. De geometriskt organiserade färgfälten lämnar svävande efterbilder i synfältet. Hjärnan irriteras och ögonen söker hjälplöst efter fysisk skärpa och plausibel begriplighet.

akvareller © Magnus Alexandersson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Magnus Alexandersson ansluter till en betydande skara av konstnärer som genom tiderna fascinerats av färgens inkapslade möjligheter och potential att påverka stämningar och psyken. Även i en mer rationell och upplyst samtid finns det flera sådana exempel. Några konstnärer, som James Turell, gör bruk av det fysiska ljusets immateriella färgspel. Andra, som finske Juri Markkula, använder sig av reflekterande interferensfärger, sådana som man kan se i tropiska fåglars fjäderdräkter.

För Magnus Alexandersson behåller ändå färgen ofta en mer materialbärande egenskap. Det syns särskilt i de mindre akvarellerna där associationerna till fysiska ting är aningen mer påtagliga. Färgackorden i Newtonringars snarlikhet blir där något nedtonade i förhållande till de i oljemålningarna. Samtidigt är akvarellerna på utställningen i visst behov av den mer immateriella färgen i oljorna, utan den kontrasten tenderar de att bli väl ljuva och ikonografiskt alltför entydiga. Det är spelet mellan de två teknikerna, och den förmodade viljan att inte helt tillåta färgen att uppgå i ljus, som gör denna presentation intressant. Det faktum att Alexandersson inte helt släpper greppet om en fysikt associativ färgform gör att mysteriet kvarstår som i limbo.

Stockholm 2023-11-14 © Leif Mattsson


 


 

 

 


© Magnus Alexandersson


© Magnus Alexandersson



Susanne Pettersson Gallery, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com