Dissonanserna gnisslar bakom omsorgsfullt tecknade berättelser på CG Gallery i Malmö. Tre konstnärer för ett samtal inte bara om teckningskonstens möjligheter utan även om hur konflikten mellan naturens mångfald och den mänskliga civilisationens framfart kan gestaltas. Försåtligt ringar de in det hotfulla, klär det i skönhet – tills eftertanken, medan vi står framför bilderna, slår oss med insikter och känslor som erinrar om dem som IPCC:s rapporter om klimatförändringarna och dess effekter framkallar.

Mattias Bäcklins Oxstekel, en mindre skulptur i vit betong, talar i mina ögon klartext. Vi ser en förstorad skalbagge med något av en insekts karaktär. Den förefaller deformerad och saknar delar av sin kropp – kanske en mutation av sitt forna väsen. Oxstekel manar fram funderingar kring vari orsaken till förändringen skalbaggens kropp genomgått kan ligga. Att figuren också erinrar om en korsfäst figur gör framställningen än mörkare.
         Men det är inte skulpturerna från senare år som visas här utan främst Bäcklins blyertsteckningar som i många år har förtrollat betraktaren med sina sagolikt absurda och surrealistiskt laddade berättelser. Sedan barnsben har Bäcklin varit intresserad av fåglar och insekter, i olika skepnad går de igen i hans bildvärld. Framsteg och artefakter som varit nödvändiga för mänsklig utveckling. Arkitektur med hus och borgar, jordbruksmaskiner eller tekniska redskap för förflyttning underkastas i hans dystopier naturens obändiga växtkraft. Förmultning och vädrets krafter förvandlar mänsklig ansträngning till fåfänga och vanmakt.
       I Bäcklins bilder flyr djuren och gamla ekar förses med oigenkännliga blad. Tjädrar växer samman med en nerfallen trädstam och bondens jord virvlar upp till väldiga moln efter sådd. En vag stämning av hjälplöshet markerar End of Nature, som en av hans titlar lyder. Samtidigt kan jag uppleva ett fint antytt stråk av ironi i överdrifter och hallucinatoriska detaljkombinationer.

Tjädergastar © Mattias Bäcklin

Inget av detta finns hos Aleksandra Kucharska. Melankolins gråa sidenmjuka nyanser fodrar hennes stilla bilder. Någon gång lyfts scenerierna av ljusfläckar som när solkatter gungar på en vattenyta, men mest rör vi oss som i gryningsdimma. Glappet mellan det verkliga och det sinnliga mjuknar som i insomnandets tillstånd, minne och aningar flätas samman och viljan slappnar av. Den meditativa stillheten har konsthistoriska förebilder men det är den vaga förankringen i naturen som leder Kucharska.

Maria E Harryssons teckningar liknar akvareller och har på senare tid fått mer färg. Bolmande aftonskyar, disigt rökiga morgonhimlar eller fjärran eldar i landskapet – alla andas de vördnad och förundran inför naturens storslagna skönhet. I romantisk anda vibrerar en samhörighetskänsla mellan natur och människa. Men när regnbågsfärgade ringar glittrar över sidenmjuka vattenvågor får jag en tankeställare: är det inte oljeutsläpp? Det förföriskt sköna blir i ett slag bedrägligt. Några av Harryssons objekt och skulpturer i utställningen hade kunnat förstärka hennes uttalade budskap om klimatförändringar.

Malmö 2023-05-03 © Kristina Maria Mezei

CG Gallery i Malmö är ett nomadgalleri med fyra utställningar om året. Adressen för denna utställning är Bergsgatan 32 A, Malmö.