Liksom i tidigare avgångsutställningar delas flera av studenternas verk upp mellan olika salar och blandas där med de övrigas. Syftet är förmodligen att skapa en mer dynamisk och varierande helhet, och det har man lyckats med, enligt min åsikt. Det är intressant att vandra runt i de många rummen och se hur masterstudenternas verk brottas med varandra i ett rum, för att lättare kommunicera i ett annat.

En totalinstallation som sänder reminiscensvågor till 1970- och 1980-talens uppbrutna experimentlusta möter vid de stora salarnas entré. Det är Sophie Brodsky som här får tankegångarna att gå till den sydafrikanske William Kentridge och hans dramatiska, svartvita scenerier. Sophie Brodsky ger begreppet maximalism nya betydelsenivåer.
       I ljusa Sal Väst är det Soni Sagan som gör något liknande med sina lasergraverade kartonger med texter från levnadsöden i koncentrationsläger. I centrum av rummet visar Sagan ett antal sammanbultade boktravar liksom fångade i ett slags diaboliskt "spindelnät". Verket är enigmatisk och utmanande.

© Marcus Bergman och Elsa Leo (målning till vänster) (klicka på bilden för hög upplösning)

I en mer surrealistisk installation, med sammansmälta kroppar i naturlig storlek, utmanar Marcus Bergman betraktarens perceptionsförmåga. För att i de två väggmonterade verken återkoppla till en mer ömsint kärlekslängtan.
     Även Sofia Zwalen arbetar i den större skalan med flera amorfa objekt där hantverksskickligheten har en tydlig roll. Minnesbilder väcks från en tid när naturmaterial och återvinningstankar började göra sitt inträde på konstcenen. Bildspråket är utvecklat, moget och skapar nyfikenhet inför framtida verk.

Intresset för måleriet som uttryck har under de senaste åren växlat fram och tillbaka hos Kungl. Konsthögskolans studeranden. Förra året (2023) var det Ebba Svensson som utmärkte sig i disciplinen, och året innan dess Sixten Sandra Österberg, Edit Sihlberg, Elina Eriksson och Simon Wadsted.
    I år tillhör Leila El Harfaoui de mer intressanta bland målarna. Hennes mix av flytande färgmassor i kombination med stränga mönsterformer ger ett modernt och uppdaterat intryck – ett sökande efter måleriets ytterlighet.
    Hos andra, som exempelvis Elsa Leo och Lisa Horn är uttrycken mer poetiskt återhållna, i vissa fall närmande sig estetiken från tidigt 2000-tal då Luc Tuymans var en av de mer inflytelserika målarna.
    Även den tidigare nämnda Sophie Brodsky bör räknas till de målande konstnärerna i årets avgångsutställning.

© Soni Sagan (klicka på bilden för hög upplösning)

Analog mekanik har, som inledningsvis nämnts, intresserat flera av årets masterstudenter, och ibland i en rent tekniskt och semivetenskaplig form, som hos Nicole Khadivi. Hennes laserliknande ljusstrålar mot rörliga, grönskimrande glasskivor leder tankarna till science fiction på ett njutbart sätt. Det blir kyligt förstås, men flera av årets masterstudenter använder just den tekniska kyligheten som en del av sina konstnärliga uttryck. Även Isadora Israel som i blyertsteckningar och textila verk skildrar sådan nedtonad mjukhet kontrasterar denna mot hårda glasprismor och metall.
      Lina Lundquist är ännu en masterstudent som utforskar tekniska uttryck och mekaniska funktioner. Det kan ibland vara något svårt att helt följa hennes associationsbanor, men verken är spännande och fångar klart betraktarens intresse.

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns åtskilliga fler som kunde omnämnas då mängden av konstnärligt autonoma verk är stor på årets avgångsutställning. Flera studerande arbetar dock med form och uttryck som inte lättvindigt låter sig förmedlas via text, som exempelvis ljudinstallationer. Andras verk kräver både tid och specialintresse för att helt låta sig tolkas. Men som helhet betraktat så är årets masterutställning väl genomförd och presenterad. Aningen spretig till uttrycken ibland, men det är väl så det ska vara när en slutpunkt ska sättas för en femårig, förhoppningsvis experimentell och utmanande, yrkesutbildning.

Stockholm 2024-05-29 © Leif Mattsson