Det krävs mod och ett visst mått av kreativ excentricitet att fritt låta handens linjelöpor bilda figurativa nedslag i ett i övrigt abstrakt bildrum. Det modet och den kraften har Fatima Moallim. Hennes linjer, ofta utförda med blyerts, oljekritor eller med den klassiska Bicpennan, har en självklart stram exakthet som man oftare ser hos mer rutinerade konstnärer. Associationerna går till medvetna linjebeskrivare som Torsten Andersson, Siri Derkert eller Jarl Ingvarsson. Det är heller inte särskilt förvånande att på ett foto i utställningskatalogen se Fatima Moallim bläddra i en bok om Carl Fredrik Hills teckningar och dikter. Här finns vissa tidsöverskridande kopplingar.

Att den i grunden självlärda Fatima Moallim ger sig sådan frihet i yt- och linjespelet säger en hel del om hennes talang och viljestyrka. Riktningar, rytmik och föremålsbeskrivningar samspelar på ett både abstrakt och berättande sätt där ting blir till tecken och trivialitet till exklusivitet.
      En tydlig medvetenhet finns också i både materialval och i presentationsform. Här märks ett slags antihållning till mycket av det som visas på den stundtals rätt inskränkta, svenska konstscenen. Ett fönster har öppnats mot en bildvärld full av berättande nedslag vilka kräver öppensinne och betraktarens fulla engagemang.

Gas (vä), Vikta sidor (hö) © Fatima Moallim (klicka på bild för hög upplösning)

På den aktuella utställningen finns enbart något enstaka exempel på performanceverk – en teckning urförd inför publik. Annars var det förmodligen på Modernautställningen 2018, där Moallim uppförde en teckningsperformance, som mötet mellan henne och en större publik först skedde. Med tiden anar man dock hos Moallim en tilltagande tveksamhet inför dessa publika föreställningar. Den är förståelig då mycket kraft går åt till att avskärma sig från en publik som egentligen inte är kreativt deltagande i verket. Kanske är det då mer utvecklingsbart att låta ateljéns tigande tystnad försegla konstnärens tankemödor, omtag och konstnärliga beslut.

I sin essä i boken Att bli konstnär (även publicerad digitalt i Omkonst, se länk nedan), skriver Fatima Moallim "Jag lever kvar i barnet i mig själv. Barnet i mig själv lever kvar i min vuxna form".
        Hennes nedtecknade ord och tankar är både en bekräftelse och en sinnlig acceptans av den omedelbarhet som barnet ofiltrerat kan kosta på sig – en kreativ spontanitet som ligger den frihetslängande konstnärens hjärta helt nära.

Stockholm 2024-01-23 © Leif Mattsson

Läs recensionen av Moallims senaste gallleriutställning, 2022>>
Läs Fatima Moallims essä i boken "Att bli konstnär" (2019)>>
Läs om Modernautställningen 2018>>