Det var Sandvikens konsthall som tog initiativet till utställningen Sotstoft med deltagare som går sitt sista år på masterutbildningen i fri konst på Umeå konsthögskola. Till bakgrunden hör Sandvikenpoeten Stig Sjödins diktsamling "Sotfragment" från 1949. Perspektivet i utställningen riktas mest mot inre världar. Men här finns också starkt abstrakt måleri och betraktelsen över hushållsgrisen plus besök på ett torrdass.

© Joanne Löfling (klicka på bilden för hög upplösning)

Sofia Tien bygger upp sina abstrakta målningar genom att bokstavligen avlägsna det igenkännbara tills fristående former återstår. Det är inte en färd mot intet, utan kan ses som en i bästa fall gemensam tolkning av världen.
       Med eget framställt material (krossat korn, vatten, spirulina, salt) formar Joanne Löfling kraftfulla tecken på juteväv som gestaltar närvaro och stark förbindelse med en mark som tycks sjuda av liv.
       Skogen gestaltar mänskligt sökande även i Amanda Angeli Blombäcks klassiskt lutande studier i olja av en myr.

– Varför får jag bara sy raka sömmar? lär Sigrid Göransson (1872–1963) ha ropat när hon i ungdomen vårdades för psykiska problem. I hennes rum fanns nämligen en symaskin. Utropet gestaltas i en film av Fanny Åberg, som själv haft en liknande mörk period. Vi ser en hand med sökande pekfinger röra sig över ett växtmönster som för att hitta till livet bort från det raka. Sigrid Göransson skulle komma att göra betydande sociala insatser för arbetarfamiljerna i Sandviken.
      Även Time Bohlin berättar – kontrastrikt men något otympligt – med skärmar om mörker och inre ljus.

© Tin Åling (klicka på bilden för hög upplösning)

Christian Abrahamsson gestaltar rättframt, med en skulptur av en tablett i vitbemålat stål och stora tryck med tomma tablettkartor på väggarna, frågan om hur mycket lugnande medel arbetslivet kräver.
      Av friluftsmuseet om vikingatiden utanför Sandviken har Renan Anan hämtat inspiration till ornament, medan Måns Palmberg gett Hushållsgrisen, som ofta fanns i forna arbetarhushåll, olika tolkningar.
      Elna Dani Liljedahl har en bakgrund som tatuerare och musiker och har tecknat utkast till gestalter på två väggar. De ska fullbordas efter hand, som jag förstått det.
      Tin Åling berättar i handtuftat garn att hon "Kissade på det finaste torrdasset jag någonsin varit på". Det finns vid Ecke Hedbergs konstnärshem i Järbo där konst visas sommartid. Hon gör dessutom som en konstreporter många friska nedslag bland Sandvikenborna.

Sandviken tackar och tar emot presenterna, som påminner om att allt inte är så strömlinjeformat som när dagens management-tänkare gör varje plats till en tjusig framtidsstad med oklar historia.

Sandviken 2025-11-13 © Niels Hebert