En tematik utan didaktisk teoriöverbyggnad är alltid att föredra för oss som älskar visuell konst för öga och sinne. Så framstår också valet av ämne för utställningen Sten i all sin nedtonade enkelhet på konstnärsdrivna Studio 44. Ändå lånar sig det skenbart enkla temat till ett brett tolkningsspann för deltagande konstnärer. Flertalet av dem arbetar med just sten, medan andra tar sig friheter vad gäller materialet på diverse mer eller mindre fantasifulla sätt.
      Exempelvis är Ekaterina Sisfontes meterstora "stenbumling" gjord av papier maché och kartong. Som en malplacerad meteroit välkomnar den besökarna redan i entrén med en lite uppkäftig ton, tapetserad som den är med käcka extraebjudande i bjärta färger.
       Lena Rammis installation är inte heller den gjord av materialet sten. Hennes miniatyrgravstenar är istället uppbyggda av plast, trä och lavasand. Här är det insikten om förgängligheten som det företrädesvis påminns om: vid slutet kvarstår bara bokstäver och siffror (fri översättning av verkstiteln).

Installation © Lena Rammi

Humor, kontemplation och sorg präglar annars den spatiösa presentationen. Till den förstnämnda kategorin kan bland andra nämnas Andrej Zverevs brödinbakade sten. Även dörren, med texten Studio 44, som penetrerats av stor sten ansluter väl till den svarthumoristiska genren.
      Sorgen däremot presenteras kanske främst av Rickard Fåhraeus minnesmatta av sten som påminnelse om de 18.000 barn som dödats i Gazakonflikten (fram till maj 2025). Installationen framstår på flera sätt som uställningens visuella och övergripande nav.
      Sammanlagt sju konstnärers verk finns att beskåda på utställningen Sten, som är en både ambitiös och tänkvärd presentation. Den kan också tjäna väl som en introduktion och inbjudan för dem som ännu inte besökt en av Södermalms mer intressanta utställningslokaler.

I Projektrummet visar samtidigt Ana María Almada De Álvarez fotografier och skulpturer under temat gester (Gestos). Här är det framförallt de skulpturala objekten som tar tag i besökaren genom sina utmanande och ögonfångande assemblageformer. Kopplingen till masker och estetik hämtad från utomeuropeiska kulturer är tydlig och berättartekniskt viktig. En fascination inför gestens och rörelsens återkopplande verkan, företrädesvis på anletsdragen, präglar denna visuellt sätt något udda utställning.

Stockholm 2025-06-08 © Leif Mattsson