Inom populärkulturen finns många olika nyanser av idoldyrkan. Allt från  oskyldiga planscher på tonårsrummet till hängivna fans som lever för att följa  sina musikhjältar på turné runt om i världen. Brittiske Graham Dolphin tar  fasta på detta tacksamma tema i sitt konstnärskap och gestaltar den magi som  förknippas med vissa av fansen utvalda platser. Platser som i de mest hängivnas  ögon är kultförklarade.  
                                                  Utställningen Work/Arbete på Växjö konsthall är inte bara Dolphins första  i Sverige, utan samtidigt en retrospektiv som visar verk från de senaste tio  åren fram till nu. Men det är trots det en mycket väl sammanhängande exposé.   
                              Samtliga bilder och objekt kretsar kring just detta med idoldyrkan och dess  inneboende kraft. Populärkulturens ikoner finns representerade genom repliker  av kända föremål som de anses särskilt förknippade med. Här finns bland annat  Freddie Mercurys bakdörr, Kurt Cobains bänk, Jim Morrisons gravsten och Bob  Marleys bemålade sten. Samtliga hårt ansatta av tillresta fans, som markerat  sin närvaro med inskriptioner och klotter. Mestadels budskap av välvilja och  kärlek, men i sådan mängd att man lätt förstår stjärnornas utsatthet då de ännu  levde. Kärlek som en obönhörlig tsunami.  
                        Ur genusperspektiv finns en intressant uppdelning; temat omfattar manliga  konstnärliga begåvningar, respektive kvinnor som gjort sig ett namn på sitt  utseende. Videoverket "1500 Images Of Kate Moss In  
                       | 
                      60 Seconds" är precis vad det  låter som: en snabbspolning av skvallerpressens gestaltning av supermodellen.  Både tankeväckande och samtidigt lätt illamåendeframkallande.      
                          Här finns också  exemplar av kända modemagasin, vars kvinnliga frontfigurer bearbetats och  skulpterats om till oigenkännlighet. Resultatet är inte bara avidentifierat,  utan också groteskt och hotfullt. Här går idoldyrkan över gränsen, och närmar  sig psykopatens enkelriktade personfixering.  
                          Denna känsla går också igen i  Dolphins maniska miniatyrskrifter, som täcker flera av utställningens verk. Ett  ofattbart tålamodsprövande arbete!  
                                De populärkulturella referensramarna gör Graham Dolphins utställning  tillgänglig för alla, men den bjuder på fler bottnar än man först kan ana.  
                      Växjö      2011-01-25 © Thomas Lissing 
                         
                        
                          Bench (2010) 
                       
                       |