www.omkonst.com:
Medvetandet spränger rummets gränser
Inför Berit Petterssons utställning på KAZ Galleri, Västerås, 10/3 - 4/4 2012

Text: Kristina Mezei

skriv ut denna text
"Giottolänk" © Berit Pettersson "Sänke" © Berit Pettersson "Stora Zimbabwe" © Berit Pettersson

Det är en efterlängtad comeback som Berit Pettersson gör denna vår på Kaz Galleri i Västerås. Senast ställde hon ut hos Björn Axlund i Stockholm 1991. Inplanerade utställningar ströks när hon i februari 1992 halkade och ådrog sig både benbrott och allvarliga nervskador. Tio år med operationer och väldigt mycket smärta följde. Ytterligare tio år väntade då hennes sjukdom blev ett experimentfält för förbättringar. Smärtan är fortfarande stor, tjugominuters pass framför en målning eller en teckning om dagen är en framgång.

Driven av den starka viljan att ta makten i en vanmäktig situation fördjupade Berit Pettersson sig i ämnen som matematik, partikel- och kvantfysik. Mängder av noteringar, små teckningar och skisser visar invecklade formsystem från en för blotta ögat osynlig värld på hennes hyllor och bord.

I en tidigare period arbetade hon med labyrinttemat. Nu handlar mycket om matematiska knutar, om knutteorin som tillämpad också leder till dna-forskning. Vi möts av en lågintensiv formvärld, med till synes enkla former, med komplicerade speglingar och föränderliga upprepningar. Med dem skapar hon rumsligheter, platser för färgstrukturer med stor stofflighet och variation.  De viktlösa blå tonerna ger bilderna ett serent grundackord. Det förankras av jordfärger i ockra och grått.

Solknuten kallar Berit Pettersson en återkommande balanserad form. Den strikta ofta symmetriska ordningen kringsvärmas av referenser till den


 


 

 

 

genomlidna sjukdomen. Former med silhuetten från en höftprotes erinrar om en spökfigur. En tillplattad groda bär upp den vertikala armen av ett latinskt kors. Inkapslad ligger människokroppen i materians labyrint. Hjärnans vindlingar arbetar för fullt och en sittande figur ser jag plötsligt som den onde själv. Vi befinner oss i ett smärtans hus, fångna i en labyrint.

Visst finns det ett drag av besvärjelse i detta måleri. Berit Pettersson skapar tecken som hon till skillnad från exempelvis en Klee eller en Thea Ekström inte hämtar från en magisk utan från en vetenskaplig värld. Känslan för hantverket, från att blanda egen tempera till inslag av collage, speglar skapandeprocessens tidskrävande långsamhet. Insikten att livet försiggår i medvetandets minsta delar spränger tidens och rummets gränser med en behärskad visuell poesi.

Västerås 2012-03-07 © Kristina Mezei

"Kapsel" © Berit Pettersson Foton: Per G Norén

KAZ Galleri, Västerås | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com