| Konstnärsparet Edetun-Lothigius delar utrymme på Konstforum under titeln ”ihopparat” – en  talande rubricering, inte minst med tanke på de disparata uttrycken. Men trots  olikheterna uppstår varken krockar eller kamp om utrymme då konstnärerna följer  sina egna spår utan ambition att ”mingla” med varandra.  Krockar  finns det däremot gott om i Thomas Edetuns dynamiska måleri. Med alludering på  Constable, Hals med flera leker han med det traditionella måleriets möjligheter,  ofta med satiriska och humoristiska undertoner.Edetun  styr in betraktaren i ett semantiskt rådbråkande där etablerade mönster känns  igen – men ändå inte. Romantiska  pastoraler med atmosfäriska effekter verkar ha fått fnatt med svävande morötter  och pysande rökpelare. Ofta kretsar det kring det naturromantiska som i  ”Sheherazade” där ett kvinnoansikte projicerat på himlen syns spegla sin själ i  landskapet. Här drivs hela framställningen mot ett anakronistiskt och smått  melodramatiskt läge – ett återkommande drag hos Edetun.
 Porträtten,  flertalet i det lilla formatet, befinner sig också i ett slags  ”mellanspråkligt” sammanhang där stilar och tankar mixas. Här spelar titlarna  en väsentlig roll för att tränga bakom och fånga idén. Och kanske har Edetun  gått hela varvet runt i leken med schabloner och förskjutningar när han klär  ”Konstnären” i folkdräkt och musseöron. 
                          
                            |  |  
                            | "Bunt" (vä), "Den stora vita" (hö) © Camilla Lothigius |  Camilla  Lothigius abstrakta målningar på akrylglas har en dragning åt det kinetiska.  Vita cirklar med olika skärpedjup ger en tredimensionell tyngdlös känsla liksom  målningen ”Eko” som tycks bestå av ett optiskt mellanrum. Kanske också likheter  med Color Field och konstnärer som Morris Louis och Anne Truitt kan tillskrivas  Lothigius och hennes sätt att bygga upp långa serier av olikfärgade parallella  band och ränder. De vibrerande färgkompositionerna inspirerar då de avger både  energi och visuell näring. Det  slår mig att Lothigius tidigare måleri ofta innehåller en kombination av  linjer, rutmönster och cirklar i ett och samma verk. Här har dock både cirkeln  och kvadraten lämnat bildytan och övergått till skulptural form. ”Bunt” består  av träribbor i höga valörer asymmetriskt hopfogade i färg men med exakt  symmetri i formen. Ett målat rutmönster i taktil version? I  ”Rumsliga improvisationer” har cirklarna letat sig ner på golvet i små grupper  av rörelseladdade kompositioner. Här finns inget berättande, ingen fiktiv  verklighet, men den lekfullt brokiga ensemblen väcker nyfikenhet.
 Norrköping     2013-12-05 © Lotta Ekfeldt |  "Grönsakslandet" © Thomas Edetun
  "Konstnären" © Thomas Edetun
  "Eko" © Camilla Lothigius
 |