“Ett gåtfullt seende / ett gåtfullt skeende.” Så lyder sista raderna i Lennart Dahls dikt vars inledning bestämt titeln till Jarl Ingvarssons aktuella utställning; ”Åtta Fönster” slås upp för ögonen i form av åtta större målningar: hopfogade diptyker, ja, även triptyker.
    Presentationsformen i fråga har ofta varit signifikativ för Jarl Ingvarssons måleri under senare år. Men som vanligt är tilltalet knappast givet eller ens typiskt honom. Överraskningen är möjligen den gemensamma nämnare som Ingvarsson frekvent bjuder, rentav navet i konstnärskapet. Den här gången är det ett tillsynes mer informellt eller abstrakt, eller rentav konkretiserande måleri som möter. Vernissagekortet satte myror i huvudet med sina fläckar som en smula vanvördigt skulle kunna föra tanken till det eventuella golvskyddet i ateljén.

Målningen som tittskåp, som objekt och som spegel för betraktarens erfarenheter eller kulturella preferenser får seendet att oscillera mellan de olika möjligheterna eller skickar det rentav ur balans inför Jarl Ingvarssons ”fönster”. De mycket fysiska rentav påträngande målningarna bjuder paradoxer; de öppnar sig precis på vid gavel ut mot en rymd av möjliga associationer men sluts även för den mer rytmiska eller musikaliska aspekt som ett nonfigurativt måleri kan bjuda. Seendet tvingas likt ”Diamant-Tigerns” till ett multisinne på helspänn inför förnimmandets skeende.
     Men Jarl Ingvarsson vore inte den strålande målare och bildmakare han är utan att sprida fler nycklar som var och en söker sitt lås. Titlarna kan ur erfarenheten eller ett surfklick bort studsa åter med ett innehåll som bjuder fläckarna att bilda rent figurativa element, eller endast en gäckande inbillning. Allmän, privat eller personlig.

"Simpsons Bröllop", 274x279 cm © Jarl Ingvarsson

I ”Simsons Bröllop” anas ett collage av måleriska förebilder hämtade från svävande tider, kondenserade och expanderande. Ur färgfläckarnas vimmel materialiseras Munchs neurotiska bilder av vampyrkvinnan som suger musten ur mannen. Eller är det en diagonal spiralrörelse, hämtad från en altartavla av Titian eller Bellini med barnen som vittnen, vibrerande där bakom? Eller något helt annat?
    En samtidskommentar löses ut av titeln ”Asylstäderna”, som i och för sig kan sökas bland bibelorden, men lika gärna kan vara en besk kommentar till flaggspel slitna itu från plågade länder eller bilder av anonymiserade övertäckta kroppar på rad. Världen borde lägga in sig på ”Kosmos rehab”, hälsar målaren. Budskapet blir hur som helst vars och ens, men det utsökta, återhållsamma, måleriska tilltalet går inte att förbise eller att ta miste på. Jarl Ingvarssons val är lika genialt överrumplande som signifikativa.

Stockholm 2016-08-31 © Susanna Slöör