Det är en ynnest att få ta del av ett kompromisslöst konstnärskap som år för år borrar allt djupare i den sjöbotten som är Bengt Å Åkerlunds egen. Med verk som Sjöfart på gammal sjöbotten har han nått den klaraste källåder; den aktuella utställningen på Galleri Helle Knudsen är ett poetiskt målarsmycke. Det östgötska urlandskapets vida slätter utan tröst i något väderstreck är Bengt Å Åkerlunds mäktiga motpart.
     I målningen Ett vinterstycke hänger kyrkkroppen på yttersta gränsen och övertygar om att jorden trots allt är platt. Och i den ocean av ensamhet som den kärva sjöbotten återklingar har fartyget strandat på randen till avgrunden; som en nåd är den sista resan tillfälligt inställd.

Ett vinterstycke, olja 72x95 cm © Bengt Å Åkerlund

Färgerna är Bengt Å Åkerlunds röst och med torr och tindrande stämma skapar han ljus som om han var den förste att verka. Målningarna är gjorda omtag för omtag och underliggande färglager ger resonans åt den version som till slut visat sig vara den enda möjliga för målaren och oss; kanske är motivet fångat i en sista uppgiven gest men utan darr på handen. Allting är precist och avvägt som bara ett mycket erfaret målaröga kan åstadkomma.
     Kompositionen och symmetrin vilar ofta på de olika formernas vibrerande och lätt förskjutande gränser. De olika versionerna i torra lager avlöser varandra med ekon kvar från de underliggande. Bara en mästare kan klara detta utan trista inslag eller kritigt trött färg. Hos Åkerlund behålls alltid lystern, den kan inringas och även successivt höjas genom att noga sänka omgivande toners valörer.
     En titel som Landskap med transformatorhus, stolpar, stol är så förbluffande lågmäld att den närmast bevisar att rikedomen finns att söka alldeles inpå, för den som vågar stå kvar i sitt innersta djup.

Stockholm 2018-02-07 © Susanna Slöör