| När  hemmakonstnären Cecilia Jansson fick välja en medutställare tog hon  Brooklynbaserade Geoffrey Chadsey. Utställningen på Örebro konsthall med mötet  mellan deras verk blir en existentiell hinderbana som rör upp både känslor och  tankar. 
                        Utställningstiteln Memberment beskriver med ett ord som ingen vet vad det betyder  i  ett komplext ramverk.                            Geoffrey  Chadsey (f 1967) arbetar med teckningar i pastell och akvarellkrita. Det är stora  bilder i en stark färgskala med figurer i nästan naturlig storlek, som klassiska  helfigursporträtt i  fint linjearbete. Han har sagt sig vilja måla ”fantasifotografier”.  Bilderna gestaltar anatomier i förvandling. Gestalterna är montage av mans- och  kvinnokroppsdelar. Ibland finns där en skuggfigur inskriven som blir en del av  den nyskapade varelsen. Ibland som en ansiktsmask med en alternativ identitet  över huvudet. Andra gånger har fler armar och bröst blandat sig i kring  kroppen. Keith Richards, själva urtypen för en machogitarrist, har här fått ett  underliv med blottat kvinnligt könsorgan. Bilderna visar att vare sig kropp eller kön   är givna eller definitiva. I stället har mycket av det vi tar som  normalt olika möjliga alternativ.
 
                          
                            |  |  
                            | © Cecilia Jansson |                            Cecilia  Jansson (f 1975) är tecknare och skulptör med rötter i keramiken. Hon har bland  annat jobbat i USA och Kina de senaste åren. Här visar hon skulpturer. Hon är  en innovativ skulptör som hela tiden tycks hitta nya uttryck och har  kunskaperna att gestalta dem i olika material. I en tid då så många  konstnärer tycks ägna sig åt (re)produktion av sin mest beprövade och gångbara  idé känns det fint med en konstnär som släpper loss kreativiteten åt olika  håll. Det mest spektakulära av hennes arbeten här är ett jättestort  stillastående flöde av ett vitt vaddliknande material som kommer ut ur ett rum.  Här man kan tala om att konsten tar både rummet och tanken i besittning.
                           En av de  idéer Cecilia Jansson  prövar på olika sätt är att låta ett hårt material möta ett mjukt.  När det mjuka är en bröddeg kommer det att anpassa sig tills det gräddas och  dess expansion stannar. Det organiska möter det fasta, det flexibla det  förstelnade, det levande får kämpa mot det döda. Någon har kallat det ett spel  mellan ”semiotiska motsatser”. Hon visar  också ett verk som låter det anonymt traditionella möta det mest personliga. Det  heter Identiteeth. I gamla formar, avsedda för att gjuta klassiska kinesiska  djurfigurer i, har hon byggt på med porslinslera. I ansiktena har hon gjort avtryck av sina tänder. Det blir en kreativ krock mellan olika bildsyner, tider,  och sätt att se på konstnärligt skapande. Cecilia  Jansson  har en stark tilltro  till sina olika material. Hon är noga med deras taktila egenskaper, men också omsorgsfull  med vad man kan berätta med hjälp av dem.
 Örebro 2019-10-08 © Bo Borg |