www.omkonst.se:
Rapport från New York
Niki de Saint Phalle i retrospektiv
Niki de Saint Phalle, Structures for Life – MoMA PS1, New York, 11/3–6/9 2021
Text: Mattias Lundblad

skriv ut denna text
Utställningsvy © Niki de Saint Phalle
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Utställningsvy © Niki de Saint Phalle
(Klicka på bilden för hög upplösning)

Niki de Saint Phalles (1930-2002) position som samtidig insider och outsider i konstvärlden är ovanlig. Mycket av hennes gärning kan beskrivas i uppror och i pendelrörelser över olika gränser. Hon föddes utanför Paris, växte upp i New York och hade en fot på varje kontinent. Hon blev snabbt en respekterad ikon men kom inte hela vägen in i New Yorks innersta konstkrets. Medan hon har visats ganska flitigt i Europa är det först nu hon ägnas en retrospektiv i USA, på Museum of Modern Arts samtidsinriktade PS1 i Queens.

I Saint Phalles konst finns en dröm om ett förlorat matriarkat. Sprungen ur en strängt katolsk familj med traditionella könsrollskrav blev hennes liv till ett uppror. Med våld och övergrepp i uppväxten har Niki de Saint Phalle sagt att hon psykologiskt hade allt som krävdes för att bli terrorist. I hennes konst är transformation centralt. Med sina Tirs slog hon igenom 1961 i Paris. Plastpåsar med färg inbakade i gips sköts med gevär, fick rinna över ytan och bli till abstrakta målningar. Det maskulint och destruktivt kodade geväret blir i hennes händer och tänkande ett konstruktivt verktyg.

Foto för Noahs Ark © Niki de Saint Phalle

Nanas, de stora kvinnoliknande figurer som hon mest förknippas med, blev både en fortsättning och en vändning. “Det finns inget mer chockerande än glädje”, sa Saint Phalle om hur hon bytte uttryck för att paketera samhällskommentaren. Visst utstrålar figurerna glädje med sina fylliga former och knalliga färger, men också en väldig, nästan aggressiv, kraft. Tidens ideal och popkonstens okritiska reproduktion av en sexistisk bildkultur byts till sin motsats i jätteformat.
     Det första som möter besökaren på PS1 är Clarice Again, inspirerad av en höggravid vän. Hon omges av en mängd andra verk i en färg- och formexplosion. De riktigt monumentala verken representeras av mindre modeller och dokumentation.
     Den i Sverige mycket omskrivna och omtalade Hon – en katedral från Moderna Museet i Stockholm 1966 finns med i sådan form, men tonas ner något. Ett centralt verk är det dock, som tog Saint Phalle mer i riktning mot offentliga och platsspecifika strukturer som Tarotträdgården i Toscana.

© Niki de Saint Phalle

Niki de Saint Phalles verk befinner sig på alla sidor om konst, arkitektur, design och illustration. Hon tog sig också över gränsen till det genomkommersiella och sålde parfym och uppblåsbara leksaker. Där öppnade hon för kritik, inför vilken hon verkade oberörd – pengar måste in för att finansiera konsten och hon blev sin egen mecenat.
     Ett starkt socialt engagemang tar sig uttryck i boken AIDS – You can’t catch it holding hands, en informationsbroschyr i spåren av 80-talets aidsepidemi.
     MoMA PS1 låter dessa sidor ta plats och leder besökaren med stadig hand kring alla sidor av det komplexa konstnärskapet. Med 200 verk och en sund mängd bakgrundsinformation och dokumentation ges en allsidig inblick. Önskar man något mer vore det att den ensamma skulpturen på museets innergård hade fått sällskap av fler – miljön hade lämpat sig utmärkt. Två decennier efter Niki de Saint Phalles död sjunker hennes gärning rätt bekvämt djupare in även i den amerikanska konsthistorien.

New York 2021-06-15 © Mattias Lundblad


 


 

 

 


Utställningsvy © Niki de Saint Phalle
(Klicka på bilden för hög upplösning)


Tir neuf trous, 1964 © Niki de Saint Phalle


Hon, Moderna Museet, Stockholm, 1966
© Niki de Saint Phalle


AIDS, bokomslag © Niki de Saint Phalle

 


Museum of Modern Art, MoMa PS1, New York | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com