En lekfull energi breder ut sig i gallerirummet där Roger Hanssons målningar och skulpturer möter Kristina Abelli Elanders tittskåp och tygapplikationer. Abelli Elanders tittskåp står i en dunklare del av rummet och bärs upp av sina egna ljus, små kulörta lampor som på ett nöjesfält. Lager på lager av tvådimensionella figurer och landskap framträder bakom glaset, som en teaterdekor i miniatyr. Pinuppor dansar runt bland flugsvampar och fiskar, en bebis sitter uppkrupen på ett kronblad som en liten larv och i en annan står en flicka i folkdräkt och blåser i ett stort horn.
      Här finns sagan om en mörk skog med okända faror, den sedelärande sagan i omarbetad version. Skåpen står nästan som i väntan på att ett maskineri ska dra igång, en ryckig rörelse till plojigt intensiv musik. Istället står bilderna stilla och nästan allvarsamt mitt i sin färggrannhet. Glaset reflekterar omgivningen och framhåller själva betraktandet. Vi distanseras från materialet samtidigt som blicken bjuds in att stanna. Det bjärt tecknade får snart något tryckande över sig och en underliggande ton avtecknar sig.

Installationsvy (klicka på bilden för hög upplösning)

Leken med det naivt inbjudande fortsätter i Roger Hanssons bilder där en pillig pojkrumsnostalgi blandas med en stringent helhet. Det är uppsluppet målat men samtidigt intrikat. Cowboys rider fram över sina hyllplan, fantomen brottas med en tiger samtidigt som ägget Humpty Dumpty sitter glatt uppflugen på sin mur och tittar på. Lek och vardaglighet blandas och det är som att pendla mellan olika tillstånd av perception, att hoppa mellan den animerade lekens värld och verklighetens stumma objekt. I Hanssons bilder hamnar dessa parallella världar i en fortgående strid men det är alltid lekens värld som går segrande ur den.
      Flera yngre målare har snappat upp samma tematik, det lite drömskt naivistiska, cowboysen och superhjältarna dyker upp titt som tätt. Kanske för att de bär på något tryggt och statiskt i sina fiktiva världar där ont och gott existerar utan gråzon, tydligt och enkelt om än inte oproblematiskt. Det bekanta blir också en tacksam ingång att leda betraktaren genom för att sedan snurra känslor och associationsbanor vidare.

I galleriets inre rum visas Nina Nilssons mer stillsamma målningar. En vandring genom årstider i dämpat ljus, smältvatten och dimma, lera och avlägsna fåglar. En skulpterad hare i trä har skuttat ut ur bildrummet och satt sig på ett podium, lite bortvänd och otillgängligt dröjande. Bilderna här är som yttre studier av ett inre landskap och de hamnar i spännande kontrast till verken utanför, där det inre presenteras mer direkt genom sin absurdistiska lätthet.

Sammansatta bilder, leksaker och tecknade figurer flyttas runt och berättar genom sin oskyldighet om vuxenvärldens irrationella mönster. Hos både Hansson och Abelli Elander finns denna spänning mellan lek och allvar, inre och yttre, fiktion och verklighet. Kanske är det inte en verklighetsflykt så mycket som en verklighetskritik vi rör oss i.

Göteborg 2026-11-10 © Karin Holmer