Det textila arbetet har fortsatt ömsat skinn – bort från ett oskyldigt folkligt hantverk (lågt placerat i den konstnärliga värdehierarkin) till en avgörande aktör, inte bara i den konstnärliga utvecklingen utan också för teknologiska och framtidsorienterade frågeställningar.
     Konceptet är således rätt maxat. Samtida konstnärer som Louise Bourgeois och Joana Vasconcelos har lyckats exploatera textilens starka och nedärvda associativa överbyggnad (kring genus, minnen, folklighet och sociala strukturer). Men Den mjuka logiken vill någonting annat. Ömsom blir utställningen (precis som i Kodade trådar) en del av framtiden där vävstolens binära logik jämförs med datorns ettor och nollor. Ömsom söker man, med spaden i handen, efter spåren av det förintade. Det senare skänker utställningen ett lätt ödesmättat arkeologiskt-historiskt sorgflor.

© Damien Ajavon	© Bella Rune
(klicka på bilderna för hög upplösning)

Bella Rune, en av de medverkande konstnärerna (tillika utställningens kurator tillsammans med Cecilia Widenheim) konstaterar att bilden av mänskligheten sannolikt skulle sett annorlunda ut ”om arkeologerna hade kunnat studera alla de saker som för länge sedan lösts upp och brutits ner”. Bella Runes konst erinrar också följdriktigt om arkeologiska fynd: Skärmar i nät med textila applikationer och 3D-printade scanningar av arkeologiska fynd kopplade till textil kultur.
     Tiden, eller tidens gång, är om möjligt ännu tydligare i Hera Büyüktaşcıyans videofilmer och, sedimentlika, tätt packade mattor.

Konceptet blir aningen fantasilöst när Cecilia Widenheim i sitt invigningstal förpassar textilen till deltagare i en förlegad modernistisk tävlan om vad som var först. Visst kan rötterna till den abstrakta konsten tillskrivas marockanska mattor men just den tanken är vare sig ny eller särskilt lukrativ för att höja upp ett olyckligt förbisett hantverk.

© Luca Lee Frei

Längst stannar jag framför Luca Lee Freis meditativt lugna video Kunstendag voor Kinderen där små barn utför en slags rituell lek med snören till ljudet av knäppande musik – alltmedan vuxna, iklädda munskydd, varsamt övervakar och styr. Till detta slinker konstnärens minimalistiskt geometriska små tygstycken på golvet smidigt in. Det är en, bokstavligt talat, mjukt lågmäld estetik som stramt och stumt tar rummet i besittning.
     Utställningen Den mjuka logiken har textilen gemensamt, men idén, konceptet, bär samtidigt iväg åt olika håll. Ibland vägleder presentationen, ibland är det textila verk som, med den hedern, tycks välja sitt eget sammanhang.

Lund 2026-02-10 © Martin Hägg