Sommarens samtal med en bildpedagog verksam i Järva skär i hjärtat. Barnens händer är så understimulerade att man inte kan knyta skosnören, klippa med en sax eller använda en penna. Några uppvisar närmast tillbakabildade fingrar i brist på vardagens praktik. Behovet av att uppmärksamma och stimulera tänkande händer var stort redan för tio år sedan. Situationen försämras kontinuerligt och handens praktiska ämnen i skolorna fortsätter att försummas.
     Teckningstävlingen Den tänkande handen har varit en liten strimma av ljus i mörkret, som en väg att hylla handens tänkande praktik inte bara konstnärligt. Tävlingen har varit öppen för dem som arbetar med att syna världen, förstå och lära känna den genom handens arbete.

© Rakel Bergman Fröberg (klicka på bilden för hög upplösning)

Nu summeras tävlingen genom att de trettio utövare vars händer belönats med stipendier ur den fond som ställdes till förfogande. Resultaten är en tänkvärd och viktig utställning i Konstakademiens salar. Med på utställningen märks ändå främst konstnärer, illustratörer och arkitekter, de som enklast hörsammade och uppmuntrades att söka till tävlingen. Varje år nominerades tio tävlande. Det hade förstås varit spännande om utställningen omfattade alla hundra bidragande. Men möjligen var det inte genomförbart. Av självklara skäl är det svärtan mot den ljusare grunden som dominerar i utställningen, men färg tillåts sippra in i teckningar som övergår i måleri och i digital animation.

Det är fint att få se ett större verk av Oliva Pettersson Fleur där hennes flätverk av papper och färg får breda ut sig. Hon fick stipendiet 2024, vilket även gäller Olle Witt som belönades för sina tidigt mogna och finstämda arbeten i kol på papper. Den senare som fortfarande är under utbildning är ett utmärkt exempel på hur en tävling kan fungera. Öppen för alla oavsett utbildningsnivå.
     Intressant att se är hur stipendier tenderar att smitta. Roger Smeby, som fick stipendiet redan första året för sina kraftfulla teckningar från underjorden, var i fjol Maria Bonnier Dahlin-stipendiat. I år har Rakel tillsammans med syster Tekla Bergman Fröberg utsetts först till Erland Cullbergstipendiater och sedan till årets Maria Bonnier Dahlin-stipendiater. Rakel Bergman Fröbergs fyra ristade träblock möter så fort man stiger in i den aktuella utställningen.  

Utställningsvy (klicka på bilden för hög upplösning)

Figuration varvas med organiskt verkande abstraktioner och konkretioner. Rebecka Tollens, stipendiat 2025, bidrar med utflykter åt båda håll. Kol och blod på poppelträ, själva tekniken bidrar till dramatiken. Som hybrider mellan teckning och måleri fungerar Vilgot Björkmans bildvärld från Sommarhuset och han är också en av årets och därmed stipendiets sista mottagare. Några har fått större genombrott efter tävlingen, som Kayo Mpoyi, stipendiat 2022, som här på Sal västs fondvägg radar upp personligheter ur sin historia.
       Jag vill återkomma till varför den här teckningstävlingen och den pågående utställningen stämmer till extra eftertanke. Det som behövs, rentav krävs framöver är nya initiativ för att påminna om att människans färdigheter och intellekt inte kan utvecklas till fullo utan en tränad och skolad tänkande hand. Det gäller oavsett verksamhet vill jag hävda. Bildförståelse går hand i hand med läsförståelse och stimuleras främst av fördjupning och aktivitet.

Stockholm 2026-10-28 © Susanna Slöör