Förmodligen syftar utställningens titel Omskrivningen på den kreativa motrörelse som pågår i utvecklingen av konstnärskapet. Tre datumnoterade målningar hänger som molande och effektiv bakgrund till det utbrott av formlust som Martin Kozlowski överöser rummet med. Podierna eller borden av figursågad cellplast fylls av keramiska figurer som packats i lager och brottats fram i lera. Dessa abstrakta objekt lösgör sig ändå som figurer, ett slags figuration som fått publiken att leta efter just sitt temperament eller självporträtt i dem.
      I höstas passerade jag Kozlowskis utställning på Galleri Flach, där oljefärgen fått ersätta sprayburkarna. Det gav ingen skrivimpuls, utan låg lite väl nära mainstream av internationellt måleri som passerar i det dagliga Instagramflödet. Det är svårt med abstraktion och gestik i måleriet idag. Det mesta känns för bekant och strömlinjeformat.

09.05.25 samt 02.06.25, 160x120 cm vardera © Martin Kozlowski (klicka på bilden för hög upplösning)

Det krävs ett avsteg, en tvekan och uppfinnarlust, för att väcka mitt intresse. Emellanåt kan uttrycket även hjälpas av själva rummet som måleriet visas i. I Richter Holtermans råare lokaler fungerar det utmärkt. Väggar, ljus och golv bidrar till målningarna på plats får ett motstånd. Men huvudpersonerna är förstås det tjattrande myllret av keramiska lerfigurationer. I dem finns en leklust och upptäckaranda som entusiasmerar.
       Och visst är det så att ur begränsningen föds konsten. I det här fallet är förlusten av ett gestiskt drivet sprayfärgsmåleri en nyttiggörare som tvingar konstnären att överraska sig själv. Omtag, tvekan och ”djävlaranamma”  syns ofrånkomligen i allt materialbaserat skapande och ger ofta den extra kvalitet som får konsten att bli angelägen, inte bara ett objekt eller ett föremål.

Stockholm 2026-03-27 © Susanna Slöör