Sällan ser man videoverk eller film presenteras väl i konstsammanhang. Ett besök på Studio 44 är ett uppfriskande undantag både till form och innehåll. Inget irriterande ljusskadat brus och heller inget navelskådande med knackig konstengelska som voice over. Mats Landströms filmer tvärs emot varandra i exakt samma väggbindande format är precis så samspelta att man knappast tänker på form, men väl på innehållet.
      Det finns väl ingen konstnär med långa trötta dagar i ateljén som inte känner igen sig i filmen Artisten. Helena Norell som artist spelar ut den kreativa tristessen till fullo. Och miljön är välbekant på ett vis som inte ens Roy Andersson skulle förmå att göra rättvisa. Vilket fint damm som ligger intorkat över elinstallationer med decenniers patina. Helena Norell avslutar med att magnifikt och lågmält pensla kinder och haka i rött och blått.
      Tvärsöver rummet, i filmen The Belong, vandrar en kostymklädd Mats Landström, som ett offer eller hjälte ut i sjön för att sväva i ytläge som en vattenburen skräddare eller en stilla sjunkande Ofelia.

The Artist, film © Mats Landström (klicka på bilden för hög upplösning)

Jag har en bild av dokumentär om Harry Martinsson för ögonen, men även om slutet var ett annat och kusligare än drunkning, så pekar Mats Landström ut den finstilta gränsen mellan eufori och katastrof. Vi är alla myror som stretar inlevelsefullt med eller utan riktning. Konstnärens clown försvinner mellan trädstammarna ut i en tyst anropad evighet.
       På utställningen visar Helena Norell livets loopande, cirkulerande rörelser som fastän de väsnas förhåller sig tysta. I hennes stop motion-filmer vänslas golvlamporna och drar sladdarna ur varandras socklar.

Missa inte projektet som nu dateras 117 månader på Instagram (se länk nedan) där Helena Norell och Mats Landström får eländet och lyckan att spritta av liv. ”Ser vi inte väldigt dryga ut.” Med läppstiftet utsmetat i mungipan väljer de en innesittarkväll med cigg och dricka. Svarta änglavingar och peststrutsmask skulle kunna tolkas som en smula ledsamt men precis i rätt ögonblick tar lusten för livet och det karnevalistiska lågmält över.

Stockholm 2026-03-06 © Susanna Slöör