En av landets mer omtalade konstsamlingar har sitt säte på Malmö konstmuseum där det stora fokuset ligger på nordisk samtidskonst. Mer provinsiella museer, som det i Ystad, snävar med fördel in sina samlingar ytterligare, det handlar inte bara om ekonomiska muskler och utrymme utan också om att kunna dyka ner på djupet med en egen identitet bland virrvarret andra samlingar.
      Inte helt oväntat har Ystad kommun (vars samling främst visas på Ystads konstmuseum) mutat in Skåne som sin stora intressesfär. På kommunens hemsida läser jag att man under senare år arbetat för att komplettera samlingens alla tvådimensionella verk (måleri, teckning och grafik) med en större del skulpturer ”för att bättre spegla det skånska konstlivet”.

Det finns alltså en avsiktsförklaring bakom nyförvärven av de tredimensionellt arbetande konstnärerna Johan Röing och Ulla Viotti – även om den senares verk egentligen donerats i samband med konstnärens bortgång förra året.
     Totalt rör sig nyförvärven om åtta verk (fyra av vardera konstnär) vilka förärats ett gemensamt mindre utrymme på museets andra våning.
I konstsammanhang talar man inte sällan om kollisioner för att på så sätt signalera ett möte mellan på ytan disparata ting. Vad gäller Johan Röing och Ulla Viotti är ordet knappas malplacerat. Där Viotti står för ett på alla sätt kontrollerat, beräknande uttryck kännetecknas Röings skulpturer av en botaniserande brutalistisk upptäckarglädje under hela tillkomstprocessen.

Utan titel © Ulla Viotti	Beskärd © Johan Röing

På ett konkret plan handlar det om att Johan Röing attackerar stora trästockar med motorsåg för att sedan ömsom bemåla det färdiga resultatet i bjärta färger, ömsom låta den grovt tillyxade träytan förbli helt orörd.
       Ulla Viottis signum framför andra är det brända teglet, så även i denna donation som består av en fiktiv bokhylla i plåt fylld av tegelstycken formade som böcker samt tre stora svart-vita teckningar (tillkomna under en vistelse i klippstaden Petra i Jordanien). Allt med en tydlig prägel av tyngd och robusthet men också av planerad arkitektur och rigiditet.
     Jag suger på karamellen ett tag. Det är knappast annat än genom en särskild händelse (som ett samtida nyförvärv) där de tu skulle kunna hamna på en och samma punkt. Båda har otvetydigt en given plats på den skånska konstscenen (och därmed i kommunens konstsamling) men mötet reder jag inte riktig ut.

Ystad, 2026-10-02 © Martin Hägg