De mäktiga färgackorden och tumlande formerna landar mjukt mot galleri Larsen Warners vita väggar. Formaten och spelet dem emellan skapar en ovanligt harmonisk resa för ögonen genom rummen. Ludvig Helin har lämnat numera nedlagda Andersson Sandström med fönster mot gården för att flytta till gatuplanet på Hudiksvallsgatan. Nu är rummen mer intima och inbjuder inte till att hänga alltför statiskt, vilket är utmärkt.
      Ludvig Helin har tidigt pendlat mellan att använda färg och form som klangmedel i abstrakta kompositioner och att ofta minnande om landskap på fantasins eller hallucinationens rand. Den här gången är det en magisk figuration som tagit plats, där en bukett i flaska kastats ut mot drakprinsens sagoboning. Fågel, fisk eller mittemellan är en lek som lämnas åt betraktaren att konstruera.

Installationsvy © Ludvig Helin (klicka på bilden för hög upplösning)

Djungeldjupens mästare att forma det komplexa till en ytans lekfulla spelplan var förstås naivisten och tullnären Henri Rousseau på tidigt 1900-tal. Ludvig Helin uppdaterar den kartan och lägger till de senaste hundra årens lärdomar om att hantera oljefärgens transparenta, opaka och taktila kvaliteter utan att låta sig etiketteras som modernist. Han visar vägen mot landet bortom där ett beprövat medel kan användas som karta och kompass.      Det känns löftesrikt när yngre målare tar upp värjan och visar att det går att slå sig fram på nya stigar och även obruten målarmästares mark. Motiven är till synes en glädjens rullande skratt mellan färgformernas komplementära kontrastverkan. Men en sorgens spegel syns i titeln där vi alla vet att evigheten är den allestädes paradisiska närvaro som ingen av oss levande fullt ut kan nå.

Stockholm 2026-11-10 © Susanna Slöör